Vi befinner oss i en brytpunkt historiskt, den saken är jag fullkomligt övertygad om. Görs ingenting snart så kommer saker och ting börja utvecklas radikalt till det sämre istället för att bli bättre som ju faktiskt var fallet under många år. En mörk och deprimerande ny medeltid väntar sannolikt, en period av okunskap och våld där gamla kunskaper glöms bort och ersätts med nya (eller återanvända) fördomar. Nu kanske det här låter väl negativ, må så vara. Sannigen är inte en så munter historia alla gånger. Om några år tror jag inte ens att sjukvårdspersonalen kommer kunna så grundläggande saker som första hjälpen. Akutmottagningarna kommer att ägna sig åt att amputera armar och ben med flintaverktyg eller något i den stilen om vi inte ser till att bättra oss snart. Jag menar allvar med dessa påståenden, saker och ting kan komma att gå mycket illa på mycket kort tid.

Jag sitter nu och funderar på om jag inte ska skaffa mig begagnade bilar eller om jag ska lägga pengar på en ny bil. Det kan ju vara så att jag kan hitta en bil som passar mig på internet. Det finns väldigt många olika bilar att välja på nätet. Det är väldigt smidigt att använda sig av internet för att hitta bilar, för det är väldigt lätt att söka efter bilar och vet man vad man vill ha så kan det bli mycke lättare. Det är ju väldig fördel hur internet har gjort våra liv lättare. Men om jag skaffar mig en bil så kan det bli så att jag kommer lägga upp en bild på min begagnade bil här på bloggen.

Jag är på jakt efter någon som kan snickra en snygg och professionell hemsida som verkligen generar trafik och boostar intäkterna. Eller jag är på jakt kanske är fel uttryck. Sannigen är att jag på jobbet fått i uppdrag att hitta en bra webbyrå som kan fixa just det år vårt företag. Dessvärre får jag väl erkänna att jag inte riktig hängt med så mycket i sådana här saker på senare år. Visst, jag vet vad som funkar och så men jag kan knappast smälla ihop en sådan sida själv och jag har inte längre koll på vem som är bäst på sådant. En god vän till mig nämnde nyligen ett företag som heter Produktion 203 i en relaterad diskussion och hävdade att de i princip i skulle vara oslagbara och mycket kostnadseffektiva. Jag har som sagt svårt att verifiera detta påstående på annat sätt än att låta uppdraget gå till dem. Fast det kanske är relativt riskfritt i och för sig. Min kompis, samma som framhöll Produktion 203, är nämligen mycket bra på sådant här och jag har egentligen ingen som helst anledning att tvivla på hennes omdöme.

Varifrån kommer alla irriterande sjukdomar egentligen? Struma till exempel, vad ska det vara bra för samma sak gäller fel benskörhet. Jag menar vad ska det där vara bra för egentligen. Jag ser ingen logisk biologisk funktion för det där alls, måste jag erkänna. Vissa existenser har egentligen inte något syfte heller som fästingar, de bara parasiterar och gör igen som helst nytta. Onödiga grejer helt enkelt. Eller va fan jag svamlar väl mest här. Inlägget följer samma tema så att säga. Jag tror inte jag lyckats få fram något vettigt av substans här men ändå var jag tvungen att skriva det. Konstigt egentligen. Man ska ju egentligen ha en plan innan man ger sig in på saker men jag är klart dålig på den saken. Jag är snarare typen som kastar mig huvudstupa in i saker utan någon son helst föreberedelse. Jag skulle kunna gå upp och hålla någon slags ta till nationen utan att ha skrivit ner ett ord innan. Inte så bra kanske, men sån är jag.

Det är inte helt lätt att montera ner ett partytält för det har jag nämligen gjort idag för min kompis har haft ett partytält på sin tomt över sommaren och nu var det dags att montera ner det innan det blir vinter och snön börjar falla. Det är ju inte roligt att stå i snön och montera ner ett partytält så det är bäst att passa på innan det kommer snö, det gör ju inget att det är lite kallt för man blir garanterat varm ganska snabbt för det är ganska fysiskt jobbigt att montera ner ett partytält det vill jag lova. Men det gick ganska smidigt ändå och jag är glad över att det inte var så att vi skulle montera upp partytältet för det är nog betydligt jobbigare skulle jag tro. Det är ju inget litet partytält heller så det gör ju inte saken enklare direkt men nu är det gjort i alla fall.

Jag har svårt att prioritera, det har jag alltid haft. Det är bara att erkänna. Jag vet inte varför det är så, bara att jag alltid har lidit av det här problemet. Men ibland lyckas jag förstås, lyckas fatta vettiga och varaktiga beslut. Som det här med de barnkläder jag beslöt mig för att köpa till en god väns dotter som fyllde år nyligen, där blev jag verkligen nöjd med mitt beslut som dessutom kom snabbt och utan tvekan. Men det tillhör förstås undantagen tyvärr. Det går inte att komma ifrån den saken hur mycket jag än försöker. Jag är också rätt säker på att denna karaktärssvaghet kommer medföra problem för mig i framtiden även om jag faktiskt klarat mig alldeles oförskämt bra hittills. Men detta kommer sannolikt inte att hålla i all evighet, det vore oerhört osannolikt. Statistiskt omöjligt till och med. Något måste alltså ändra. Eller jag vet vad detta något är. Jag måste bli betydligt mer beslutsam. Annars kommer det gå illa på något sätt, rejält illa och det vill jag gärna undvika så långt det bara är möjligt.

Jag har blivit allt mer nostalgisk på gamla dagar. Det gäller allt möjligt. Men kanske mest gamla underhållningsprodukter från min barndom som vissa tevespel, böcker (just tevespel har en särskild plats i mitt hjärta), filmer och skivor. Men det är inte bara grejer i sig utan det är en speciell känsla jag vill uppnå. Den där känslan jag fick som barn när jag såg en actionfilm som den första Die Hard till exempel. Det är i det närmast obeskrivbart, det var en så stark känsla. Jag kunde sitta och titta på de där filmerna till jag fick gula fläcken lade av för gott om ingen hindrat mig. Den känslan har jag på inget sätt kunnat återskapa efteråt även om jag sett ett flertal bättre filmer sedan dess. Samma sak gäller de här tevespelen, jag har provat att spela en del av min barndoms klassiker igen men det är långt ifrån samma sak. Sedan finns mer vuxna eller åtminstone pubertala paralleller i det här sökande efter att återuppleva gamla kickar. Kärlekseskapader till exempel blir aldrig lika spännande som de var i tonåren. Då var det ny mark, nu vet jag vad som väntar vid varje hörn. Jag vet normala människor eller i varje fall lyckade sådana brukar vara bra på att överföra det här spänningssökandet till arbetslivet eller något annat som är kreativt och belönande. Jag har inte varit så bra på det så det kanske är därför jag söker min nostalgitripp bland gamla tevespel och likande. Eller så beror det möjligtvis på att jag inte mår så för tillfället, att jag är mindre nöjd med min situation i nuläget och gör allt för fly på något sätt.

Jag önskar att jag hade någon stark, påtaglig talang som var bara min. Riktigt begåvade människor som konstnärer, musiker och artister av alla slag som är riktigt bra har en värdighet som aldrig lämnar dem. Deras liv kan gå käpprätt åt helvete, de kan vara tragiska men de har i alla fall alltid haft något. Jag säger inte att mitt liv är tom och meningslöst bara att om jag förlorar allt materiellt, blir totalt utslagen och barskrapad då har jag ingenting. Den med talang eller förlorad talang har på något sätt ett högre syfte. Jag vill också ha ett högre syfte. Jag är trött på allt världsligt som seg fettförbränning och mögel i badrummet. Och definitivt min det här ljudet från vinden som hindrar mig från att sova på nätterna och håller att driva mig till regelrätt vansinne. Ja, jag är inte långt ifrån att helt förlora förståendet. Så känns det faktiskt just nu.

Jo, så är det jag måste ändra en hel del saker här om allt ska bi som jag vill ha det. Om livet ska bli som jag vill ha kommer jag behöva ändra på en hel del. Vanor, mönster, kosthållning och mycket annat. För jag har en del problem som jag behöver komma till rätta med å det snaraste. Bland annat så har jag lagt på mig ett par för många kilon kring magen den senaste tiden, jag gör av med för mycket pengar och jag plågas allt som oftast av urinvägsinfektion. Det måste bli ett slut på det här. Jag har letat efter en lösning på det här länge men hittills inte kommit fram till något som verkar vara hållbart i längden. Men nu ser det ut som jag äntligen har hittat det jag söker. Eller de jag söker. Som jag har letat efter i alla år. Jag kommit i kontakt med en organisation (sekt skulle några hädare säga men jag har lovat att bryta med alla som ens kritiserar min nya kyrka får jag väl säga). De heter ”Den döende solen apostlar” och har lovat att lösa alla mina problem. Allt jag behöver göra är att ge dem alla mina pengar och blint lyda allt min ledare (överaposteln) säger. Det kan komma en tid då jag i den döende solens namn måste göra det yttersta offret, men det är det värt. Jag har äntligen hittat hem.

Jag skulle vilja vara anhängare av någon radikal ideologi. Där man går runt och vet allt och har svar på precis allting hela tiden. Ingen tvekan för i xxx-manifestet står det att klimakteriet bara är ett fiktivt uttryck och påbud från det patriarkala monopolkapitalet och dess anhang. Bara för att nämn ett exempel liksom. Det vore så skönt att ha svar på allting så där. Att aldrig behöva tveka eller undra som jag gör nu. Dessvärre är det nämligen så att jag är en ganska osäker person, det har jag nog alltid varit. Den saken har jag kommit till insikt på senare år. Fast det har varit en lång väg att vandra. Jag har försökt agera coolt och självsäkert, vara tuff och självständig. Men det är liksom inte jag. Jag vet det nu, synd bara att jag inte kom fram till den insikten tidigare. Det hade besparat mig en hel del bekymmer.